Nu har vi kommit in på ett ämnet jag tycker är värt att dra upp i ljuset (ja ja, jag vet. Ljuset över min lilla blogg är inte så stort - ÄN!) och diskutera: nämligen Uppkäftighet.

Varför jag väljer att dra upp detta ämne idag är på grund av vissa saker som hände i min omgivning idag. Det började när jag nyss hade satt mig i bussen: ett gäng på ca 10 st fjortonåringar sitter i en hög längst bak i bussen - inget konstigt med det. Det var inte heller något konstigt att det var ganska högljuda av sig, de är trots allt bara barn och man kommer själv ihåg hur det var att vara fjorton.
Dock så ändrades min åsikt om detta gäng ganska snabbt då en av killarna kliver upp, så klart till rop från resten av gruppen, promenerar fram till den kvinnliga busschauffören och säger åt hon att sänka värmen - inte ber utan begär att hon sänker värmen. Nu kunde chauffören inte sänka värmen av någon orsak jag inte hörde men tror det var mekaniskt så det var inte av ren envishet som hon inte sänkte värmen. Killen accepterar, går tillbaka till sig plats i bussen och berättar vad som har sagts till resten av gruppen. Inget konstigt men nu; Flera personer ur gruppen börjar skrika "kärring jävel" och liknande till busschauffören . Är det okej att acceptera sån uppkäftighet från några ungar som inte har en aning om vad arbete innebär?

Men det är inte bara barn. Vi behöver bara ta de kända Tv profilerna Filip och Fredrik som ett exempel. Visst, de har gjort underhållande program men deras karriär är uppbyggd på uppkäftighet - ett beteende som på något sätt har blivit accepterat därför det syns på TV? Inte bara Tv profiler visar detta beteende utan också vuxna. En busschauffören jag åkte med idag kallade en tjej för dum när hon klev på bussen och råkade trycka busskortet innan han hade hunnit trycka klart. Är det okej?